Hej.

Nu är det dags för mig att uppdatera lite om mitt liv, jag är trött på att gömma mig. Att inte kunna stå för mina val. Jag vet mycket väl att mina val inte alltid är dom bästa men man lär sig ju med tiden och jag är för "snäll" för att se att folk inte är bra för mig, att inte kunna ge dom nya chanser. Jag vill inte dömma något så därför väljer jag att ge dom flesta, jag kan inte säga att jag ger alla men dom flesta nya chanser. Dom dabbar sig, dom gör bort sig och sårar men det är för att dom inte tänkt riktigt klart, men när allt faller på plats och dom inser vad dom har gjort och att dom ångrar det så kommer dom tillbaks och då står jag bara med händerna i sidorna och säger "Vad var det jag sa?" sen låter jag det gå vidare, jag tycker att alla är värda fler chanser. Det kommer den dagen då jag kommer göra bort mig inför er mina vänner och då vill jag få tillbaks dom chanser jag gett er.

Åter till mitt val jag skrev om innan, det kanske inte är det bästa valet eller så är det de absolut bästa jag kunde gjort, det vet jag inte ännu och det kommer jag inte få veta heller förens om några år.

Men just nu så mår jag väldigt bra utav detta val, innan mådde jag skit, jag såg inte mycket med livet dom två veckorna, jag saknade och älskade en person som jag inte fick ha med mig.

Men sen en kväll hände det, jag hade denna kille gråtandes framför mig, jag såg tårarna som rann ner för kinden på honom och jag kände att detta kanske är äkta ändå, jag kände att jag älskade honom så grymt mycket, han förklarade för mig exakt hur han kände och vad han ville, det kom fram en massa nya saker som hade hänt som fick mig att bara vilja slå honom så hårt men jag kände ändå att det inte fanns någon anledning, jag älskar honom, jag är lycklig med honom och jag ville ge honom en sista chans. Jag tog tillbaka Emil.

Jag tog dom två veckorna som en paus, det behövde vi ändå. Så nu idag har vi varit tillsammans i 116 dagar och på söndag den 9 mars så har det gått 4 månader!

Jag vill inte att ni ska tycka illa om mitt val och jag vill inte höra en massa, jag är lycklig! Låt mig va det nu.

Tack.